Orientering- en svensk folksport

Orientering är en stor folksport i Sverige och det svenska orienteringsförbundet engagerar många människor runt om i landet. Man arrangerar även en lång rad tävlingar, det handlar om allt från lokala och nationella till internationella sammankomster med deltagare från hela världen. Svenska orienterare brukar hävda sig bra i den internationella konkurrensen inom denna sport och har tagit hem en hel del medaljer och utmärkelser i stora orienteringstävlingar. Bara under det senaste VM:et, år 2015, så tog Sverige hem hela sex medaljer i en rad olika orienteringsgrenar.

Sportens utförande

Orienteringen som sådan går ut på att man skall ta sig runt en bana i naturen på kortast möjliga tid. Detta gör man därför oftast genom att springa. Det är den mest klassiska typen av orientering men det finns även andra typer så som till exempel skidorientering eller cykelorientering. Men vanligast är det alltså att man tar sig runt till fots. Banans sträckning går genom skog och mark och är inte utmärkt på något sätt utan orienterarnas uppgift är att med hjälp av karta och kompass ta sig runt hela banan. Utefter banans sträckning så finns det dessutom olika stationer, eller kontroller som det även kallas, som orienterarna måste besöka. Man kan alltså inte ta allt för många genvägar eller fuska på något annat sätt utan man måste verkligen avverka hela banan.

The orienteering flag in the Lithuanian forest

Kontrollerna kan se lite olika ut men något som dock inte förändrats är hur kontrollerna markeras, det är fortfarande genom den klassiska orangevita nylonskärmen. Denna skärm är nog den bild som flest förknippar med sporten och den skulle vara ett bra motiv om man någon gång skulle vilja avbilda orientering, till exempel som en fototapet. Tidigare var kontrollerna manuella stämplar som perforerade ett papperskort som orienteraren bar med sig. Idag har tekniken gått framåt och kontrollerna består ofta av ett elektroniskt system som registrerar närvaron av ett chip som orienteraren i sin tur bär på sig.

En annan bra sak med orientering är att man, tvärtemot vad som är fallet i många andra sporter, så behöver man inte särskilt mycket utrustning. Det enda som behövs är egentligen en karta, en kompass och ett par bra skor att ta sig fram i.  

Leave a Reply