Orienteringssjukan

Orientering har alltid varit en populär sport i Sverige och vi svenskar har också varit väldigt framgångsrika inom grenen. Men sporten har även genomgått tuffa perioder då och då. En av de absolut värsta perioderna var då den så kallade orienteringssjukan eller orienteringsdöden

härjade bland de svenska elitorienterarna som då var aktiva. Sjukdomen fick stor uppmärksamhet i media och press. Vill man veta mer om hela händelsen kan man bland annat lyssna på P3 Dokumentärs program om sjukdomen. Här får man följa med i händelseutvecklingen samtidigt som de som var med själva berättar om hur de upplevde det när det hände.

Mystisk sjukdom

Orienteering runner taking an Control with RF-id based Control system. Focus on the Control

Denna sjukdom som helt plötsligt började drabba orienterar var länge ett stort mysterium och den satte verkligen skräck i hela orienterings-Sverige. Det var 1979 som det första fallet uppstod och de fortsatte sedan fram till år 1992. Under dessa år så avled hela 15 olika orienterare av denna sjukdom som man inte kunde identifiera. Offren var alla unga vältränade elitorienterare som alla verkade fullt friska, trots detta avled de plötsligt då deras hjärtan stannade.

Då man inte kunde förstå vad det var som orsakade sjukdomen och dödsfallen uppstod en stor oro inom sportens kretsar. Som en förebyggande insats ställde man in alla tävlingar samt förbjöd de atleter som inte kände sig 100- procentigt friska att tävla och träna under en period som sträckte sig över sex månader. Dessutom var det många som sattes på en allmän penicillinkur som därmed också skulle kunna ta död på alla eventuella infektioner som fått fäste i kroppen utan att upptäckas eller ge symptom.

Orsaken bakom sjukdomen

Länge trodde man att sjukdomen orsakades av bakterien twar men senare forskning visar att det mer troligt handlar om en annan bakterie, nämligen bartonella. Det är dock inte helt fastställt att det verkligen är så även om alla bevis pekar på detta. Bartonella är en bakterie

som finns hos djur, både tama och vilda, och som sprids genom bärare så som löss, loppor, fästingar och myggor. Därmed blir det också lätt för orienterare, som ju ofta befinner sig ute i naturen, att ådra sig bakterien som finns i den här typen av miljöer.

Leave a Reply